GöteborgsPosten visade på söndagsmorgonen upp den bild som en stor del av Allsvenskan föredrar att se. En tabell där bara siffrorna syns, det jämna siffrorna. Tio poäng skiljde mellan IFK Göteborg och Örebro, dåvarande laget mitt i tabellmitten. Blåvitt leder ju däremot inte Allsvenskan, som tidningens tabell visade. Det gör Malmö FF och det har Sveriges Champions League-deltagare gjort sedan sommaren 2013.

Efter den 27:e omgången skiljer det tolv poäng mellan MFF och tvåan IFK Göteborg. Allsvenskan är Europas jämnaste fotbollsliga och bygger sin image på ett antal nyckelord där jämnheten står ut som det allra ädlaste. Efter 3-2 seger mot toppkonkurrenten AIK försvarar Malmö FF som första lag på 11 år ett mästerskap och gör det med tre omgångar kvar att spela. Riskerar seriens viktigaste nyckelord att förloras?

Hela den 27:e omgången symboliserade Allsvenskan 2014 väl. Topplagen, inte bara denna säsong utan under snart ett decennium, Elfsborg och Blåvitt förlorade. Med stora siffror mot lag som kämpade för att undvika nedflyttning/kvalspel och som väntade på att semestern ska börja. Under våren var det Blåvitt som inte såg intresserade ut att vara med om någon fotbollssatsning, sen vaknade man för att ändå avsluta säsongen på minus. Elfsborg var seriens första utropstecken med ett kreativt och piggt anfallsspel – under sommaren försvann någonting.

Nabil Bahoui fick på egen hand Solna att skrika efter en makalös frispark till 2-2. Anfallet efter sätter MFF ner sitt stora prisskåp och visar sin storhet som bara vuxit under det här året. Fyra-fem snabba passningar, en aning flyt med ett blockerat skott, och ett klassavslut från hemvändaren Markus Rosenberg. De tillresta supportrarna högt uppe i ena hörnet på förbundets skamfläck i Solna räknade upp klubbens seriesegrar så högt och tydligt de kunde.

13 spelare från Malmöområdet finns representerade i truppen som visar upp så många olika styrkor. Unga spelare och välscoutade spelare från övriga Sverige och Norden har kompletterat. Samtidigt som unga spelare som Emil Forsberg, Isaac Kiese Thelin, Pa Konate, Simon Kroon, Pawel Cibicki och Robin Olsen utvecklats har nyförvärven inte bara bidragit omedelbart utan gjort sig oersättliga. Hur skulle det ha sett ut utan Kiese Thelins eviga stångande och smarta kombinationsspel tillsammans med Markus Rosenberg? Hur skulle man ha kunnat nå Champions League utan Kofi Adus positionsspel och säkra passningsfötter? Det går inte att välja ut individuella spelare ur detta Malmö FF. Från Olsen i mål via Markus Halsti till Rosenberg och Thelin på topp – MFF har 2014 varit just som ett Djurgården var för över tio år sedan. Ett LAG fullt av klass, en elva som presterat på en lika hög nivå över hela året..

Någonstans känns Daniel Andersson som sportchef som en lika självklar personlighet som Rosenberg och Åge Hareide har varit. Utan erfarenhet av “sportcheferiet” har “Danne” tagit sig an sin nya roll, och sin brors drömjobb, på ett sådant sätt som frötjänar något slags pris på den där jäkla galan i november.

Eller så är ännu ett SM-guld, det fjärde på tio år och det tredje på fem år, och Champions League-poängen under hösten det finaste priset och det enda beviset som Danne behöver efter sitt första år på sitt nya jobb. Jag tror att han vill göra ett par år till på den här posten.

GP kan fortsätta ha IFK Göteborg som sin etta i Allsvenskan, men för klubbarna själva hoppas jag på en tändvätska efter det här året. Kopiera inte MFF, det slutar sällan väl att göra på ett sådant sätt, men inspireras av Malmö. Och 2015 blev precis väldigt spännande. För att inte snacka om Malmö FF:s höst ute i Europa.