Den 16 september 2014 är datumet som skrivs in i svensk fotbollshistoria, framför allt i Malmö Fotbollförenings historia. Det som sker nere på Juventus stadium i Turin är inte stort för alla svenskar, eller alla skåningar ens, men det är häftigt. Det är också en bevis, ett test, på var svensk fotboll står sig. Ett smått skadedrabbat MFF kommer med största sannolikhet göra en stark första halvlek, kanske 60 minuter och hålla matchen hyfsat jämn. Till en början. Till slut vinner Juventus, som de gör mot ett lag som MFF 9 av 10 matcher. De senaste tre årens italienska ligamästare har däremot en ny aura den här säsongen – för att man har en ny tränare.

Antonio Conte vevade med armarna som en skakigt fungerande helikopter på Ullevål förra veckan när det italienska landslaget startade en ny, energisk och galen era under Conte. Massimo Allegri har en helt annan aura. Hans tid i Milan ska inte förlöjligas, det är kanske klubbens mest komplicerade tid någonsin. Efter försäljningarna av Thiago Silva och Zlatan 2011 jobbade Allegri i uppförslut. Många refererar till honom som “Daj!Daj!-Allegri”, en tränare som manar på sitt lag från sidlinjen, men utan några taktiska riktlinjer.

Åge Hareide är mer än “Daj!”. Hans taktiska genrep med 5-3-2 mot BK Häcken i lördags föll rakt genom den skakiga försvarsgrunden. Norrmannen har på två dagar fått stabilisera bygget, med småskador och sjukdomar hägrandes över truppen som det disigiga bergsmolnen över Piemonte.

För Malmö FF på längre sikt är bortamatchen mot Juventus inte relevant. Från den här gruppen så tar sig italienarna tillsammans med Atletico Madrid till åttondelsfinal på ett tämligen enkelt vis. Men när Atletico vinner “enkelt” ger de alltid 100 procent och är en inspiration för alla fotbollslag. Diego Simeone har på två år skapat ett av världens bästa klubblag och trotsat grundlagarna vi inte trodde kunde brytas i dagens fotbollshierarki. MFF tjänar på att få se hur Atletico arbetar – även om man skulle förlora med 5-0 nere på Vicente Calderon. Gruppens fjärde lag är Olympiakos. Den första oktober kommer Jimmy Durmaz och Greklands mest framgångsrika klubb till Malmö för att förlora. Det är MFF, och svensk fotbolls förhoppning. Att möta det grekiska mästarna, ett lag vars trupp till stora delar kastats runt efter många försäljningar och köp, Durmaz en av dem.

MFF har då, två dagar före Zlatan Ibrahimovics 33:e födelsedag, en chans att visa att svensk fotboll har en ljus framtid. Att Sverige ska kunna ligga på samma nivå som ett Grekland. Olympiakos har som klubb otroligt mycket mer erfarenhet än MFF, en åttondelsfinal mot Manchester United förra säsongen. Om 10 år är målet att MFF ska ha spelat minst lika många CL-säsonger som Olympiakos. Det är kanske en utopi. Att ta sig förbi grekerna i den här gruppen och sluta på tredjeplats och därmed en plats i 16-delsfinal i Europa League, det är ingen utopi. Det är Hareides målsättning och en rimlig sådan. 

I kväll njuter Malmö FF av sin drömgrupp. I kväll ska Malmö FF känna på Champions League för första gången, få matchen och den hedersamma förlusten inskriven i historieboken och förbereda sig. För det är den 1 oktober det verkligen ska presteras. Då hoppar Swedbank stadion. Då kommer stadion få grekerna att skaka.