En full skattkista med guldmynt, nyfunnen status och en talangfull, men tunn, trupp – skulle du hålla i plånboken?

En efter en radar de upp sig. De kommer från solkuster, talangfabriker, industrier i Leverkusen och från den engelska sydkusten. De flesta från den engelska sydkusten. En efter en intar dem det ditmålade x:et som Liverpools marknadsavdelning distinkt målat på marken. Upp med tröjan, håll den rakt, se till så att sponsornamnet syns. ”Leende, tack! Ta bilden nu, ta den!” Fulla av stolthet poserar de, vissa mer kända än andra, bredvid manager Brendan Rodgers. Den röda tröjan åker på och känslan av stolthet fyller deras inre – vi är Liverpool.

Rickie Lambert, Adam Lallana, Dejan Louvren, Lazar Markovic, Divock Origi, Emre Can och med Alberto Moreno och Javier Manquillo på väg in. Den kollektiva kostnaden ofantlig. Brendan Rodgers lovordar sina nyförvärv: Can är ”spännande”, Markovic ”verkligen spännande” och Origi har potentialen för att bli ”världsklass”. Liverpools nyförvärv mina damer och herrar, det bästa på marknaden – för en miljard kronor.

Att på något vis hacka på Brendan Rodgers känns orättvist, trots allt är han en manager som omfamnat civiliserade principer och skapat lag. Skapat lag med innovativa metoder, till skillnad från att köpa dyra spelare som kortsiktigt påverkat ett lag. Efter en tuff start 2011 har Rodgers rättmätigt hyllats av både supportrar som styrelser – en ovanlig bedrift i dagens fotbollsvärld. I en rättvisare värld hade Liverpool kunnat spela meningslösa träningsmatcher i USA som regerande ligamästare. Att hacka på Rodgers och Liverpool nej, det vore felaktigt.

Det är med systemet och dess efterföljande normer man känner frustration inför. När FC Barcelona erbjuder 800 miljoner kronor för Luis Suarez, hur ska du reagera? Miljonerna tyngandes i fickan, inte var det ett alternativ att använda inkomsten för att göra biljetterna billigare för sina trogna supportrar i tider av ekonomisk oro. Man gjorde som alla andra klubbar. Man accepterar det överpris som innebär att köpa ”engelsk talang”, oavsett individens ålder, potential eller antal matcher i Premier League. Likt det Manchester United gjorde för Luke Shaw och Arsenal i mindre utsträckning gjorde för den mer oerfarna Callum Chambers. Liverpool vet sedan tidigare hur det känns – 2011 betalade man över 700 miljoner kronor för Stewart Downing, Andy Carroll och Jordan Henderson. När Brendan Rodgers och det nya spelarna för Liverpools officiella hemsida ska beskriva sina känslor säger mittbacken Dejan Louvren att ”det är en dröm i uppfyllelse”, Rickie Lambert klämmer till med ”det här betyder allt för mig”. Det är förvisso normalt att höra en manager hagla superlativ över sina nya spelare men Rodgers hyllning till yttern Adam Lallana som ”en fantastisk människa” känns väl häftig. De båda har inte bekantat sig med varandra längre än två månader. Vad en summa på 250 miljoner kan göra.

När Gareth Bale lämnade sitt taniga förflutna som otursförföljd ytterback och blev Tottenhams stora stjärna, lämnade han efter sig en skattkista. Real Madrid betalade mer än någon annan och Tottenham förlorade sin bästa spelare, hela ligans då bästa spelare, och kunde inte hålla sig. Sju spelare kastades in. Klubbens före detta spelare och manager Glenn Hoddle sa i mars 2014, ”Tottenham la ut över en miljard på bra spelare, men ingen fantastisk. Man har köpt fel spelartyper, man har bevisat att slänga pengar på många spelare inte alltid är svaret – bara för att man har pengar.”

Vad hade du gjort om du var tränare för en engelsk storklubb som var en halvtimme ifrån ett ligaguld förra säsongen, nu med fickorna fullstoppade med pengar och ett Champions League-spel som väntar för första gången på fyra år? Utan din stora stjärna kvar.

Jordan Henderson, den enda ur trion 2011 som till sist spelat sig ur flopp-stämpeln, sa något intressant under försäsongslägret i USA. Engelsmannen betonade hur han ville fortsätta från det som var, nämligen Liverpools bästa säsong under Premier League-eran. Att fortsätta lära sig från de som gjorde det så bra. ”Vi kan ta med oss ett stort självförtroende från förra säsongen, för att vi spelade så bra. Vi hade en grym period där vi inte förlorade en enda match… Vi var så nära.” Visst var dem, med Luis Suarez som spelaren som stod ut men han gjorde inte säsongen succéfylld helt solo. En Daniel Sturridge och en Raheem Sterling med Philippe Coutinho som lekkamrat gör offensiven på Merseysides röda sida fortsatt skarp. Coutinho visade inte minst det i generalrepetitionen inför säsongspremiären med mål och assist mot Borussia Dortmund framför ett Anfield i kollektiv förtjusning. Kapten Steven Gerrards ”tre värsta månader i livet” ger säkerligen även någonting positivt, nya misstag för 34-åringen att lära sig av. När Liverpool nu går in i en ny säsong, efter att ha slutat två ynka poäng bakom Manchester City, tror sig Brendan Rodgers ha lösningen. Inget förra säsongen var så illa utan att sex, sju par dyra nyförvärv ska kunna justera problemen, med ett par dagar kvar tills säsongspremiär.

Rodgers rapporteras dessutom vara på jakt efter en till anfallare, en stjärnanfallare. Hur dyr han än blir låt oss hoppas att han kan hålla tröjan rakt, ta kameran med en kraftfull pose och ha hjärtat för att vara en fantastisk människa.