Ett bostadsområde i mörker. Så gott som. En irriterande ljussignal från ett torn i öster borrar sig in i hornhinnan. Precis som den här dagen gör, den här domedagen som är deadline day. Blinkandet slutar aldrig från tornet, signalerna avlöser varandra med allt mer aggressivare framtoning. Som allt med den här dagen.

Jag växte upp med att slå ifrån mig allt som hade med Manchester att göra. Cidermärken, TV-plåtar, mörkhåriga holländare och filmande portugiser. Allt var hemskt. Allt var omänskligt. Färgblandaren har för länge sedan startat, accelererat i fart och är på väg att göra det omöjligt får oss dödliga att se skillnad. Det startade med en usel Mikael Silvestre 2008. Hey, come on – han var ju ändå inte bra. Men sex år senare konstateras det att Manchester United har värvat Arsenals skyttekung och lagkapten 2011, gjort allt i sin makt för att försöka värva två andra kaptener, Fábregas och Tomas Vermaelen.  Nu är Danny Welbeck ny i Arsenal Football Club. ”I’m a Gooner”, får pojken från Longsight säga när han tittar in i kameran för att visa världen just hur hemsk den här fotbollsvärlden är en sån här dag.

Arsenal behövde värva en anfallare. Welbeck är ung, löpvillig, teknisk och allt det där. Arsenal var ju tvungna att köpa någon. Alla de argumenten kommer att tas upp, det finns en logik. Mest av allt – är det bara fullständigt vansinnigt.

Allt det är sant, men det finns saker som är viktigare. Min slutsats efter den här förgätna dagen landar i att Arsenal inte gjort sitt jobb. Precis som Man United, Hull, Tottenham, QPR och alla andra inte heller gjort sitt jobb. Planen ska ha varit uppritad för månader sedan, processen fullföljd och avslutad för senast trettio dagar sedan.

Vad händer nästa sommar? Ross Barkley från Everton till Liverpool i ett paket med guldsnöre tillsammans med talangfulla John Stones?

Danny Welbeck kommer att titta in i kameran som visas på Arsenals officiella hemsida, med miljoner besökare varje vecka, och titta med Longsight-ögon. Manchester United-ögon. Som det där blinkande ljuset som gör mig fullständigt galen i den bohuslänska natten.