En match är en match, mot en nykomling. Men om en hjord av upp-pumpade home lads framför en vibrerande publik på Turf Moor till slut inte ger något större hot – då har man imponerat. Texten Our Turf visades i mosaik längs ena kortsidan på arenan belägen i hjärtat av Lancashire, känd för sina mustiga pajer. Turf Moor är en av Englands äldsta fotbollsplatser, Burnley har spelat här sedan 1883. Få gånger har platsen vibrerat som när Scott Arfield på det mest harmoniska av sätt tryckte in ledningsmålet mot självaste Chelsea.

Efter en hemmahörna strax efter kvarten spelad lyfte Chelseas normalt samspelta backlinje en aning ojämnt – ett av få tecken på att en knackig försäsong trots allt har satt sina spår? Matthew Taylor, värvad för Burnleys vänsterkant med Premier League-erfarenhet från West Ham, fick två möjligheter att hitta medspelare i straffområdet. Den första, själva hörnan, blev kort men mot ett Chelsea-försvar där flertalet av de blå lyft från sina positioner skapade ett förvirrat tillstånd. Taylor kunde på sitt andra försök finna Scott Arfield i straffområdets bortre del. Omarkerad tog skotten ner bollen, trots de blåa bortaspelarnas våldsamma satsning för att blockera, och avslutade så tekniskt fulländat att det såg ut som om han inte hade gjort annat i sin karriär. Så såg faktiskt hela Burnley ut under ett par minuter.

Nykomlingarna, vars budget är sju gånger mindre än Chelseas och överlägset minst i ligan, pressade ligafavoriterna med en energifull hög press. Nyförvärvet Costa skulle få känna på hur det var att spela i England. Likt Costa, överkom Chelsea sina inledande bekymmer och växte in i matchen. Just Diego Costa skulle hamna i målprotokollet i sin engelska ligadebut. Branislav Ivanovich välslagna inlägg längs marken bakom den högt stående backlinjen resulterade i att hemmalagets kapten Shackell styrde bollen i stolpen för att rulla rakt framför näsan på Chelseas nyförvärv från Atletico Madrid. 1-1 ett faktum och favoriterna hade vaknat. I förspelet till kvitteringen låg ett annat nyförvärv.

Cesc Fabregas klackade fram bollen till Ivanovich fria högerkant, och det var bara början. Fyra minuter senare var det på andra hållet, serben hittade Fabregas från sin högerkant och med ett tillslag, på en rätt hård och svårhanterlig boll, serverar Fabregas en djupledslöpande Andre Shurrle till 2-1 för Mourinhos män. På fem minuter var matchen vänd och Fabregas var hjärnan bakom. Två av spanjorens totalt 104 magiska tillslag på Turf Moor denna kväll. Fabregas slog hörnan i den 34e minuten som Ivanovich alldeles för enkelt kunde stöta in förbi en förvånad Heaton i hemmamålet. Ett mål som manager Sean Dyche inte kan vara nöjd med. Släppa in klassmål skräddarsydda av passningar och löpningar signerade sömmare Cesc Fabregas är en sak, fasta situationer med slarvig markering en helt annan.

Hemmalagets ligapremiär, sin andra i högsta divisionen på fyra decennier, startade i eufori men för det så exstatiska Turf Moor gick utvecklingen tyvärr i nedåtgående riktning. Karismatiska Dyche – The Ginger Mourinho kallad, försökte elda på sina mannar. Problemet denna kväll för Burnley handlade snarare om att de var för uppeldade. Likt alla nykomlingar ville man mer än taktisk noggrannhet visa hunger och vilja – så lite respekt som möjligt för de rika männen från sydvästra London. Leicester lyckades väl mot Everton i lördags, för Burnley blev måndagens motstånd för stort. Efter att ha förlorat med 3-0 mot tyska Wolfsburg fanns det frågetecken över José Mourinhos nya lagbygge. Vem skulle han välja som målvakt, på mittfältet och hur snabbt kan nyförvärven anpassa sig? Mourinho har efter en match fått många av de svar som han krävt under sommaren, nu måste spelargruppen fortsätta bygga på.

Förra säsongen förlorade ligatrean på tok för många poäng på bortaplan mot tabellens undre halva för att blanda sig i titelstriden under det sista veckorna. Mot topplagen tog ingen så många poäng som Chelsea. Under sommaren har offensiven spetsats till, defensiven bibehållts. I den andra halvleken visade Chelsea prov på det som finns i deras DNA, det som Mourinho skapade för ett decennium sedan. Med John Obi Mikel som ännu ett mittfältsankare stängde den portugisiske taktikern igen Burnleys möjligheter till en reducering. Tidigare hade serben Nemanja Matic, värvad i januari 2014, ansvarat för defensiven på mittfältet på egen hand. Matic anpassar sig mer och mer, potentialen är stor för att tillsammans med Fabregas skapa ett av Europas mest dynamiska innermittfält. De tillresta blå från London fick jubla och kanske rentav gråta en skvätt när Didier Drogba, Champions League-hjälten från 2012, introducerades några minuter från slutet i sin comeback i den blåa tröjan.

Eden Hazard kunde tagit för sig mer, ytterbackarna tryckt upp ännu mer och Costa kan definitivt löpa smartare i den offensiva tredjedelen men Chelsea är på rätt spår. Pusselbitarna ligger alla på bordet, kan Mourinho lösa en anfallare som kan konkurrera med Diego Costa på ett kraftfullare vis än Fernando Torres är Chelsea större favoriter än någon annan till ligatiteln. Och Cesc Fabregas, han är Premier Leagues vassaste nyförvärv. Då har vi bara spelat en match.

 

Burnley (4-4-2): Heaton; Trippier, Shackell (c), Duff, Mee; Arfield, Jones, Marney, Taylor; Ings, Jutkiewicz. Avb: Gilks, Dummigan, Long, Wallace, Kightly, Sordell, Barnes.

Chelsea (4-2-3-1): Courtois; Ivanovic, Cahill, Terry (c), Azpilicueta; Fabregas, Matic; Schurrle, Oscar, Hazard; Diego Costa. Avb: Cech, Zouma, Filipe Luis, Mikel, Willian, Torres, Drogba.