VM i Brasilien har kastats iväg med en domarskandal, en kraftig visselorkan mot FIFA-presidenten Sepp Blatter och Brasiliens president Dilma Rousseff och pojken med det gyllene skorna har gjort två mål efter en match.

Det var givet att det skulle bli Neymars kväll i São Paulo. Kroatien stod rätt, vann närkamper och värderade sina lägen att gå framåt. Precis som man gjorde i EM 2012 mot Spanien. Då precis som igår kväll blev det ingen poäng. VM:s största affischnamn är inte världens bästa fotbollsspelare 2013, Cristiano Ronaldo. Det är inte heller Messi eller det fantastiska landslagen Tyskland och Spanien – det är Neymar. Han fick sin perfekta start precis som i Confederations Cup förra sommaren. Brasilien fick sin perfekta start. Låt det bara ta fart nu..

Protesterna är igång, polisen har både dragit fram gevären och pepparsprayen. Bli inte överraskade över bilderna som sprids via sociala medier under en månads tid framöver. Det kommer smälla, det kommer höras och det kommer många gånger att spåra ur. Det måste vi ha med oss när klyftorna är så gigantiska som dem är. Men inget är konstigt med det – Brasilien är ett land med 200 miljoner invånare. Fram till för tio år sedan hade man ingen medelklass överhuvudtaget. Nu är man en av världens ledande och största ekonomier, men ett land med en splittrad befolkning. Fotbollen är central i Brasilien. Man brukar att även den minsta by i Brasilien har en kyrka och en fotbollsplan. Okej, kanske inte alltid en kyrka – men definitivt en fotbollsplan.

Ikväll och inatt stormar VM vidare. Det är ju så det är när det är stora evenemang. Det rullar på oavsett vad som sker utanför det stora arenorna och murarna som FIFA och den globaliserade fotbollsvärlden byggt upp. Det är hemskt, tragiskt och förbannat – men fotbollen vi bevittnar är allt jämt förtrollande. När matchen är igång glömmer man bort allt det andra. På både gott och ont.

Mexiko-Kamerun, Spanien-Holland och Chile-Australien idag. Det blir varierande kvalitet, öppna och stängda matcher. Suveränt försvarsspel blandad med uselt sådant. Australien kan mycket troligt bli totalt överkörda. Kamerun kanske rent av går av planen efter tjugo minuter om inte kassakistan är å väg in i omklädningsrummet i paus, vad hittar Samuel Eto’o på för bus? En följetong i sig.

Brasilien har med eller utan den japanske domarens hjälp redan flugit in i den här VM-turneringen. Precis som en hemmanation och förhandsfavorit behöver göra. Det har färgat den här turneringen redan. Låt det bara ta fart nu. Låt oss lyfta och flyga med. VM är iväg nu.

 

 

Mexiko-Kamerun Ett försvagat Mexiko som avverkade fyra tränare under kvalet anländer till Brasilien med sina nyckelspelare i usel form. Brasilien vann VM på mexikansk mark – Mexiko vill göra det bra på brasiliansk mark. Bra chans mot ett ännu svagare Kamerun med interna stridigheter och bråk med nationella förbundet om uteblivna spelarbonusar.

Spanien-Holland En repris på VM-finalen 2010 med två lanslag som inte är sig lika. En ny generation holländare ska samla på sig erfarenhet och byggas inför EM 2016 och VM 2018. Spanien kan 2014 spela på fyra-fem olika sätt. Håller Diego Costa efter en lång säsong och är i (någorlunda) mental balans har man nått en ny dimension.

Chile-Australien Arturo Vidal fortsatt tveksam till start i premiären. Han ska dock inte vara avgörande i ett Chile som ska klara av Australien utan problem. Chile har behållit sitt intensiva presspel men lämnat det galnaste som Marcelo “El Loco” Bielsa stod för och blivit ett smartare landslag under Jorge Sampaoli. Australien har tio spelare i truppen som är under 22 år. Ange Postecoglou bygger för Asiatiska mästerskapen på hemmaplan och framtida VM. Turneringens allra svagaste lag?