4-3-3 (eller rättare sagt kanske 4-3-1-2) och ett offensivt spel med mersmak mot Gefle. Det enda som fattades var målen men laget kom i alla fall till många klara målchanser vilket saknades mot Falkenberg och Göteborg. Jag tror att detta är helt rätt väg att gå med tanke på vilka våra bästa offensiva spelare är för närvarande – Tibbling och Erton. Med det nya systemet blir både Tibbling och Erton mer involverade i spelet vilket gör vårt anfallsspel mer svårberäkneligt för motståndarna. Samtidigt öppnar det för att spela med Jawo-Erton-Prijovic samtidigt.

Frågan är om spelsystemet håller mot de skickligare lagen i serien. Hursomhelst tror jag att det är värt att prova då spelarna också verkade trivas med spelsystemet och det finns ju alltid möjlighet att ändra uppställningen beroende på hur matchbilden ser ut. Detta visar också att Pelle är modig och vågar byta spelsystem utan att vänta och att han vågar bänka spelare oavsett vilken status de har i truppen när de inte presterat som det förväntas av dem (läs: Andreas Johansson). Jag tror att detta i sig är en befrielse för många som stört sig på hur statiskt det ofta sett ut. Med Tibbling och Faltsetas på mitten får vi ett snabbare spel vilket framförallt bör gynna oss i de matcher där vi möter lag som backar hem.

För att laget ska lyfta en nivå krävs dock att självförtroendet i målskyttet kommer tillbaka. Fortsätter vi att skapa som senast är jag övertygad om att det kommer att göra det. Imorgon möter vi Örebro och många blåränder kommer att vara på plats. Får vi se samma spel som senast plus att vi sätter chanserna så kan vi gå in i VM-uppehållet med en skön känsla.