Malmö FF hade med 25 poäng på 10 matcher under 2014 kritiserats inför matchen mot AIK för att inte imponera. “Vinner – men utan att imponera”. Så märklig den här fotbollsvärlden här. Under Rikard Norling spelade man stundtals iögonfallande så kallad “vacker” fotboll men var definitivt inte det effektivaste av lag. Det svingas kritik till höger och vänster oavsett hur det ser ut. Det handlar trots allt till slut om att vinna, eller?

Efter att Stefan Johannesson nu blåst av denna, numera, toppmatch på Swedbank stadion kan vi kanske börja kritisera. Malmö såg ut att förlora sin andra match denna allsvenska och släppa in AIK i toppstriden på allvar. Det kunde ha skiljt 10 poäng lagen emellan med en hemmaseger – det såg ut att bara skilja fyra. Sju blev det till slut. AIK var denna kväll som vanligt. Fysiska, som alltid, höll lagdelarna nära varandra och såg till att inte ge Magnus Eriksson för stora ytor rättvänd bakom sitt egna mittfält. Men man var inte det bättre laget över 90 minuter (eller 96 minuter som det till slut blev). Åge Hareide tyckte inför den andra halvleken att man hade gjort en av sina bästa halvlekar, jag håller med. Guillermo Molins är fortsatt löjligt spelsugen och uppträder som en stor kapten i dessa dagar. Om Emil Forsberg haft sin normala bollkontroll i inledningen av matchen hade Molins gjort 1-0 tidigt. Istället gjorde Gnaget det.

Robin Quaison är en mittfältare med enorm potential men har visat på tok för lite. På Swedbank stadion såg han inspirerad ut och gjorde en jättematch – kanske sin allra bästa. Framspelningen i djupled bakom Malmös backlinje till Eero Markkanens 0-1 och Quaisons egna volley till 0-2 var av hög klass. AIK var det som Malmö hade varit under hela säsongen och det man själv inte varit under Andreas Alms tre säsonger – effektiva.

Magnus Eriksson sköt högt över från nio meter, Markus Rosenberg fann inte positionerna i straffområdet, Emil Forsberg sköt ur alla möjliga vinklar och Molins missade ens straffspark vid ställningen 1-2. Jag var beredd på att skriva att AIK nu på allvar är med i toppstriden på allvar, tre poäng med hem till Solna hade fört AIK upp i tabellen och bara fyra poäng bakom serieledarna. Det hade spetsat till Allsvenskan ytterligare, nu har Malmö alltjämt sitt försprång. Pawel Cibickis 2-2 ska givetvis underkännas då Markus Rosenberg stod i vägen för AIK-målvakten Patrik Carlgren som stod för en ny bra målvaktsinsats för Gnaget, AIK hade marginalerna mot sig på Swedbank stadion. Det gör att man alltjämt inte vunnit i Malmö sedan 1996.

Malmö FF gör en av sina bästa matcher spelmässigt men effektiviteten var betydligt sämre denna måndag än tidigare. På söndag är det för Malmös del läge att nå tillbaka till effektiviteten. Då väntar seriefinal i Borås på den arena där MFF säkrade sitt SM-guld i höstas. AIK var effektiva på Swedbank stadion men förlorar till slut det halmstrå som man hade sitt, till synes, fasta grepp om. 

———————————–

Robin Quaison. Pratats uppe i Stockholm länge och väl om hans potential. Idag visade han verkligen upp sig från sin bästa sida. Gäller att han fortsätter göra det, och inte bara i matcher där publiken är stor och scouterna många.

———————————–

Markus Halsti är en finsk jätte. Allsvenskans bästa bollvinnare. Stenhård, brytnings- och positionssäker och teknisk. Djupledspassningen till Guillermo Molins 1-2 är riktigt vass.

———————————–

Efter att ha vunnit matcher mot lag från Allsvenskans nedre sektion ställs Åge Hareides Malmö på duktiga prov med AIK ikväll och Elfsborg på söndag. Seger i Borås och MFF har gjort det där rycket som norrmannen drömt om under våren. Det blir tufft i sommar.

———————————–

En hel del snack om värvningar. Vem försvinner mer från Allsvenskan efter Elfsborgs Niklas Hult?  Och vem är det som Malmö FF har på g in, Agon Mehmeti? En av guldmakarna från 2010 var på plats på Swedbank mot AIK ikväll. Mehmeti har haft det tufft sedan flytten till Palermo och den lånecirkus han slängts in i kan knappast ha varit speciellt roligt.