Imorgon väntar Gefle på Strömvallen. En match som säkerligen blir särskilt speciell för Pelle Olsson då det är första gången han tränar ett annat allsvenskt lag än Gefle på den arena han vistats under så många år.

Drömscenariot inför morgondagen är att måltorkan tar slut och att vi får se ett Djurgården som skapar flera klara målchanser. De senaste matcherna har varit bedrövliga på den fronten.

Mardrömsscenariot är en tråkig och oengagerad match där Djurgården kommer till noll farligheter och måltorkan skrivs till ytterligare en match, samtidigt som Gefle petar in ett skitmål.

Det troliga scenariot är en tillknäppt match där båda lagen har svårt att ta sig till de riktigt farliga lägena men där Djurgården har viss kvalitet framåt och gör ett mål. Gefle kvitterar sedan antingen via en kontring eller tilltrasslad hörna och slutresultatet skrivs till 1-1.

Jag hoppas att vi får se ett engagerat DIF som kontrollerar tillställningen och där vårt centrala mittfält fungerar bättre än tidigare. Det centrala mittfältet och ytterbackspositionerna är där det brustit mest hittills och det vore inte fel att ge Rubio chansen i denna match – åtminstone en halvtimme eller så. Gefle borta bör vara en bra match att debutera i, en match mot svagt motstånd som vi ändå inte helt självklart förväntas vinna.

Det är två matcher kvar av Allsvenskan inför sommaruppehållet – två bortamatcher som vi har goda möjligheter att vinna. Tar vi åtminstone fyra poäng på dessa matcher så kommer jag i varje fall anse våren vara klart godkänd (bortsett derbyt).