Helsingborgs IF har tagit sig till final i Svenska Cupen, en framgång man desperat behövde efter en mardrömshöst 2013 och tveksam vår 2014. Malmö FF stannar vid en semifinal, att förlora ett derby svider hårt för supportrar och spelare men att det var en semifinal i Svenska Cupen tänker nog inte så många på. Det är ett faktum att det kommer dröja många år innan en final i den turneringen smäller riktigt högt när man jämför med Allsvenskan. För HIF är finalplatsen i det här skedet av säsongen en rejäl tändvätska när man parkerar på seriens undre halva och spelet hackat i det flesta matcher. I en final mot Elfsborg har man chansen att kvala till Europa League – en turnering man skördat framgångar i under det senaste åren.

Cupmästarna får dessutom gå in en kvalomgång senare än 2013 års tredjeplacerade lag i Allsvenskan, IFK Göteborg. En bonus i sig.

Malmö FF startade med i stort sett starkaste lag i derbyt, Markus Halstis avstängning resulterade i att Erik Johansson fick starta på centralt mittfält. Allsvenskans bästa spelare Guillermo Molins fick lämna planen efter skadebekymmer i första halvlek och försvagade hemmalaget rejält.

Åge Hareide har gjort en poäng av att rotera sitt lag, det handlar om 14-15 spelare som regelbundet måste få speltid, enligt norrmannen. Hareide, precis som alla som följer svensk fotboll, har uttryckt att det är bredden på kvalitetsspelare som sett till så att Malmö har dominerat under våren. Emil Forsberg, Magnus Eriksson, Markus Rosenberg och Simon Thern har alla tillsammans med Molins fört MFF till serieledning. Mot HIF lämnade Molins tidigt och Malmö såg lamslaget ut. Helsingborgs mittbackar Peter Larsson och 19-åriga Carl Johansson tillsammans med den för dagen defensiva mittfältaren Loret Sadiku stängde ytorna för Rosenberg och Eriksson.

Backlinjen letade förgäves efter alternativ och när varken Erik Johansson eller Simon Thern bidrog med rörelse fick Emil Forsberg dra lasset själv. I stort sett varenda anfall startades med ett uppspel till Forsberg som fick utmana mot talangfulla Emil Krafth som stängde butiken tidigt för Forsberg. Trots denna vida bredd på toppspelare hos det regerande mästarna vittnar inhoppet mot Norrköping i måndags och dagens prestation att Guillermo Molins har större betydelse för Malmö än vad Åge Hareide vill erkänna.

HIF:s tre centrala mittfältare gjorde ett hästjobb och förtjänar beröm. Imponerande av Roar Hansen att få sitt lag att inse att man inte kan åka till Swedbank stadion och spela ut MFF. HIF gjorde jobbet defensivt med tre centrala mittfältare som sällan gav MFF några som helst ytor centralt. När man kom in i matchen efter kvarten spelad utnyttjade man sina formtoppade spelare, Abdul Khalilis pigga passningsspel och David Accams individuella skicklighet. 2-0 målet var en fantastisk prestation i löpstyrka, balans och kontroll från Accam – nästan lika snabb med boll som utan.

När Åge Hareide ska leda himmelsblått till Champions League – vilket är den primära orsaken till att han fick jobbet – möter man taktiskt skickliga lag som vet sina motståndares styrkor och svagheter. Det förekommer betydligt oftare i Europa att man möter lag som spelar med tre centrala mittfältare. Det som talar för att MFF har en möjlighet att nå CL-gruppspelet är den individuella skickligheten som många spelare besitter, men ingen som Guillermo Molins. Vad händer med MFF när Molins bli låst, har en dålig dag eller rentav blir skadad?

Åge Hareide befann sig i en situation där allt han gjorde blev bra. Molins och Simon Thern kunde starta på bänken i Norrköping, spelmässigt se rostiga ut och ändå vinna. Efter torsdagens derbyförlust mot HIF har Hareide nu bekymmer. Har Malmö FF ett lag som fungerar utan Guillermo Molins?

Maj månad startade illa för MFF. Den fortsätter med BK Häcken hemma på söndag, ett lag man förlorade mot två gånger om 2013, och ett nytt derby mot Helsingborg på Olympia den 8 maj. Ingen har tvekat över Malmös inledning på 2014 men maj månad blir ett test för mästarna. Låt oss se hur starkt det här kollektivet är.