Ikväll spelar serieledarna Malmö FF mot Norrköping på Nya Parken i vad som kan bli de regerande mästarnas fjärde seger på sex matcher – ett poängantal som inte många regerande mästare kan stoltsera med. Åge Hareide och hans ledarstab har fått den perfekta starten av 2014. Framför allt är det individuella spelare långt upp i planen i Markus Rosenberg, Magnus Eriksson, Emil Forsberg och Allsvenskans bästa spelare, Guillermo Molins som har avgjort matcher på egen hand. Den positiva starten för MFF till trots så finns det utrymme för spelmässiga förbättringar. Åge Hareide har inte fått ut vad han vill ha hittills av Simon Thern, den spelare i ljusblått som inlett trögast.

Värnamo-sonen med Jonas Thern som stor hjälte i Malmö FF som pappa så vilar det stora förväntningar på Simon. I Helsingborg blev han utknuffad på en kant – när han väl fick spela – vilket fick Simon att vilja lämna, även om det innebar för HIF:s rival i Malmö. Även i Malmö fick Thern ta rollen som vänsterytter under sin första säsong, och gradvis få fler och fler chanser på det centrala mittfältet. När Rikard Norling cementerade Markus Halsti som defensivt ankare på mitten fick även Thern igång sin roll som spelfördelaren. Snabb både med och utan boll, forcerade han fram och kombinerade med anfallare och yttermittfältare när MFF vann SM-guld 2013. Den här våren har det sett trögare ut.

Har Simon Thern spelförståelsen att på sikt bli en spelfördelare av europeiskt snitt? Jag tvivlar.

På konstgräset på Malmö IP gjorde Thern en fin insats när Ängelholm besegrades i Svenska Cupen, knäskadad under vintern, Thern såg redo ut för Allsvenskan 2014. I premiären var han bänkad, byttes in i halvtid och gjorde två mål när MFF slog Falkenberg med 3-0. Trots snart 90 allsvenska matcher har Thern enbart mäktat med 11 mål, är det tillräckligt för en offensiv mittfältare som ryktats till FC Basel? Är det spelsystemet som förhindrar Thern att verkligen blomma ut eller är det hans egen förmåga att nå nästa nivå?

Mot Djurgården för en vecka sedan (2-2) var kraften på det centrala mittfältet märkbart frånvarande. MFF kombinerade vackert med sina yttermittfältare och anfallare under större delen av matchen men Thern var osynlig. Vid kvitteringen till 1-1 är det ankaret Markus Halsti som med kraft driver in bollen i straffområdet. I höjdpunktspaketet från CMORE var Thern inte delaktig i mer än ett av MFF:s målchanser och mål. I uppspelsfasen kom han ner och hämtade boll, spelade tillbaka till mittbackarna eller en ytterback. Ingen energi, inget mod.  Den urkraft som May Mahlangu visade för Helsingborg under tre säsonger –trots skadeproblematiken – och kommer att visa i IFK Göteborgs tröja då och då ser jag inte hos Thern. En kraft jag trodde på.

Är en roll på vänsterkanten mer passande för honom, en roll där man får medverka mer i offensiven och mindre springande för att täcka ytor defensivt. En spelskickligare Simon Tibbling som bryter in i pannan för att kombinera med spelskickliga anfallare?

Det viskades och till slut pratades rätt högljutt om en central mittfältare innan transferfönstret stängde för MFF. Planerna om en central mittfältare i sommar med pondus och kraft – men som även har tekniken lär fortsätta. I dagsläget är Simon Thern inte den mittfältaren som kan föra MFF till Champions League. För kom ihåg, det är därför Åge Hareide anlitades.

Ikväll på Nya Parken måste Simon Thern åtminstone bevisa att han kan föra en offensiv tillsammans med unge Erdal Rakip på MFF:s centrala mittfält. MFF har imponerat – men inte Simon Thern.