Tre matcher återstår av det regerande mästarnas säsong, det kan tyckas som märkligt att bara inte vänta. Men varför låta en tränare vara kvar som inte mår bra, som spelarna inte tror på och som fler och fler av supportrarna på Old Trafford inte vill se på bänken? Det var oundvikligt.

Förlusterna mot Newcastle, West Bromwich och Everton i höstas var givetvis tunga och innebar att negativa rekord kom efter varandra på löpande band. Ändå anar jag att det så klara förlusterna borta mot Chelsea, Manchester City, Everton i söndags och utklassningarna på sin egen arena mot Liverpool och Man City var droppen. Manchester United ska inte förlora med 6-0 över två matcher på Old Trafford. Aldrig någonsin.

Här är det främsta anledningarna till David Moyes misslyckande:

• Förväntningar – Att ta plats på en tränarbänk där en annan tränare så många gånger firat triumfer, blivit ett med klubben, och nu vara någon som ska föra traditionen vidare. Det är omöjligt som utomstående att ens föreställa sig det tryck som Moyes måste känt varje dag. Manchester United är inte Everton. I United räcker inte en andra plats, Moyes har förvandlat mästarna till ett mittenlag med en lika bra, om inte bättre trupp än den som vann titeln.
• Förlorat omklädningsrum – Nådastöten för det allra flesta tränare. Har du inte ett omklädningsrum som lyssnar på dig, som tror på dina idéer och tror på vad idéerna ska leda till så har du som tränare väldigt svårt ha kvar jobbet speciellt länge till. Patrice Evra, Rio Ferdinand, Nemanja Vidic och Robin van Persie har tydligt uttryckt sitt missnöje med Moyes. Spelare som varit i United länge och arbetat med Sir Alex Fergusons metoder under en lång och framgångsrik tid – i van Persies fall gick han till United tack vare Fergusons övertalningsförmåga och hans lovord om den titel som bärgades så självklart förra säsongen.
• Sommarfiaskot – Kanske, bara kanske, hade Man Uniteds resultat kunnat lyftas med hjälp av en individuell spelare – en spelare som Moyes gjort till SIN värvning tidigt i somras. Manchester United har letat efter en mittfältskreatör i egentligen ett decennium, någon som skulle ta över efter Paul Scholes. Titlarna har vunnits ändå – tack vare Alex Fergusons geniala ledarskap och förståelse för dagens toppfotboll. David Moyes behövde en pang-start för att blåsa liv i en trupp som började tvivla långt innan jul. Det blev ingen Fabregas, ingen Gundogan från Dortmund eller Ander Herrera från Atletic Bilbao – Moyes behövde den spelaren i somras. Juan Mata var ett försök i januari, ett försök som misslyckats.

Louis van Gaal? Mycket talar för det. Inte minst för att hålla Robin vna Persie belåten och få ut de två säsongerna holländaren har kvar i sig – om inte skadorna återvänder. Då passar en holländare till tränare kanske rätt bra. Van Gaal kommer i sådana fall till en klubb som står inför sin viktigaste sommar i klubbens historia, sin heder på klippkanten att rädda innan den faller allt för djupt. Van Gaal kommer ifrån ett världsmästerskap i Brasilien, ett VM där en förbundskapten inte kan vara annat än utpumpad.

Når Holland slutspel får inte van Gaal någon vila när han återvänder till den europeiska kontinenten, då ska det lockas spelare till ett Man United utan Europaspel och det ska rensas ur en trupp i obalans och utan harmoni. Orkar van Gaal med ett sådant arbete? Vill han ta sig an en sådan utmaning?