En vinterdag för några veckor sedan gick jag förbi Stockholms Stadion och fick ett plötsligt och klassiskt sug i magen efter premiär. Premiär på Stadion. Kort därefter kom jag på att premiären kommer att ske på en annan arena, långt därifrån. Det var nog första gången som jag med ordentligt vemod tänkte på det faktum att vi troligen inte kommer att spela en premiärmatch på Stadion igen. Åtminstone inte på mycket länge.

Tyvärr är Stockholmsarenan plastig (liksom de flesta moderna arenor) även om den har många bra sidor också och den är ju ett naturligt steg i den riktning Djurgården vill och bör ta. Det är svårt ibland att förena två världar.

Mitt i all saknad blev jag påmind om den 30 juni och den träningsmatch som då spelas mot FC Midtjylland på den vackraste arenan. Det ser nog många fram emot och jag skulle inte bli förvånad om det blev en hög publiksiffra på den matchen. Förhoppningsvis blir det startskottet på en ny fin tradition. För mig är det just nu den match jag ser mest fram emot, vilket säger en del då jag är ruggigt taggad inför vårens drabbningar.