Han var inte nöjd, Nanne. Han är aldrig riktigt det. Småläningens bästa och sämsta egenskap. I Bajen-lägret råder det “Nanne-feber”, det börjar drömmas om Europa, SM-guld och turer till Markaryd för att förstå “undret” som är Sveriges tydligaste fotbollsvisionär. Jag går en aning för fort fram, men glädjen var faktiskt stor när man såg AIK-Hammarby i lördags.

Jag tittar bort från den fantastiska publiksiffran och det magiska sorlet runt en fotbollsstadion, även Friends, som förkunnade att 2015 kommer bli ett hetare fotbollsår i huvudstaden än på många många år. Det viktigaste vi såg var en nykomling som såg precis så lite ut som en nykomling som vi alla förväntar oss. Vi såg ett gulsvart hemmalag som ser robusta och fysiska ut, med hög allsvensk kvalitet på flera positioner. Vi såg inget 4-4-2 från något av lagen. Vi såg inga osäkra, rädda, allsvenska spelare som slog den långa bollen före en konstruktiv kortare en. Hammarby inledde med en experimentell 5-3-2, bytte till ett mer ordinärt 4-2-3-1 och var smarta. Nanne Bergstrands korta lag (antal meter från backlinje till forwards, inte i centimeter) stängde ytorna för Nabil Bahoui och Henok Goitom, tvingade dem att ta fler löpmeter, ansträngande löpningar som var svåra att tajma för vilket allsvenskt lag som helst i början av mars.

En Bajen-seger får inte många att tro att nykomlingarna som inte är nykomligar ska sluta högre än AIK i tabellen. Det är Gnaget som ska utmana Malmö FF. Bajen ska glädjas över att vara tillbaka, njuta i den allsvenska solen utan att flyga, likt Ikaros, alltför nära den. Nanne ska lägga ut texten på presskonferenser, vara missnöjd. Det ska spelas 2-2 mot “briljanta MFF” och åkas på storförluster borta mot Örebro och kanske en snöplig uddamålsförlust uppe i Sundsvall.

Allsvenskan närmar sig och den svenska fotbollssäsongen såg i lördags en inte speciellt svensk fotbollsmatch. Tempot var bra, riktigt bra. Lagen var smarta. Aldrig har jag njutit så av en fotbollsmatch spelad i huvudstaden.

Klasskamraten som åkte upp till Solna skickar sms dagen efter och berättar om den bästa match han någonsin sett. Så blir det även i huvudstaden. Den oundvikliga hybrisen och lockelsen att närma sig solens flammor. Därför behövs Nanne. Därför kan även skåningen följa fotbollen i Stockholm med tillförsikt 2015.